Jo tack, jag lever antar jag.
Men det är väl något intill en överdrift.
I helgen har jag befunnit mig I paris.
I går hade jag en ledig dag och kväll.
Jag turistade runt lite.
Och på kvällen satte jag mig på ett café.
Där blev jag onykter och behövde inte betala ett öre.
Jag somnade halv sex i morse.
För att sedan gå upp igen klockan sju.
Annars då?
Ja. Jag lever som jag nämnde.
Känner att jag tappat samhörigheten till allt.
Och har fastnat i något dödläge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar