det var först när du sa frasen: kroppen bär på så mycket.

som jag förstod,

enbart sökandet.

en slags befintlighet

och inget mer.

i ett hav av dumhet,

osynlighet som bär på en fantasi.

ett par ögon.

en kort blick och ett leende jag inte ser.

inga händer som möts och ändå,

är vi beredda att ta mått på människors hjärtan.

utan att veta något om människorna så lyfter vi dem

en rädsla som inte ens benämmer min egen kropp

som om allt vore ett snedsteg och alldeles naket