Någonting

Det var något med blicken i dina ögon.
Innan jag gick.
Så trovärdig.
Det du sa var så trovärdigt.
Och hur du lyssnade på mig
på riktigt.
Även om det egentligen inte är på riktigt
och inte är mer än händer och läppar.
Så var det någonting med din blick
som fick mig att känna mig som någon
man inte kastar bort.
Och jag antar att jag behöver någonting
som får mig att fortsätta sträva efter någonting.
Jag vill inte vara en obetydlig fläck på någons karta.
Jag vet bättre än så nu.