det är att bli en
obetydlig punkt.
inte värd mer än dem.
inte värd mer än någonting.
bara tvärtom.
om en månad åker jag hem till vadstena i några dagar,
för att få lite trygghet, lite kärlek och träffa en otroligt saknad vän.
jag börjar nästa gråta bara jag tänker på det.
och just nu känns det som det bästa jag kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar