måndag 31 oktober 2011
torsdag 27 oktober 2011
onsdag 26 oktober 2011
En snodd
Längtar jag efter: mars
Är jag ledsen för: allt och ingenting.
Är jag glad för: explosions in the sky spelning två veckor.
Äter jag helst: börjat leva på bönröror
Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: mars, då finns alla möjligheter där igen.
Är det finaste jag vet: hud, revben(på ett
icke stört sätt.) tatueringar på dolda ställen.
Läser jag: haruki murakami, sputnik sweetheart
Är jag galet stressad: stressar upp mig själv hela tiden under ångestfyllda perioder.
Lyssnar jag helst på: är just nu inne i en period då jag inprincip enbart lyssnar på cocteau twins, Daniel Johnston, explosions in the sky och cystal castles
Drömmer jag om: drömmer inte alls.
Blir jag nostalgisk av: bilder
Är jag ledsen för: allt och ingenting.
Är jag glad för: explosions in the sky spelning två veckor.
Äter jag helst: börjat leva på bönröror
Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: mars, då finns alla möjligheter där igen.
Är det finaste jag vet: hud, revben(på ett
icke stört sätt.) tatueringar på dolda ställen.
Läser jag: haruki murakami, sputnik sweetheart
Är jag galet stressad: stressar upp mig själv hela tiden under ångestfyllda perioder.
Lyssnar jag helst på: är just nu inne i en period då jag inprincip enbart lyssnar på cocteau twins, Daniel Johnston, explosions in the sky och cystal castles
Drömmer jag om: drömmer inte alls.
Blir jag nostalgisk av: bilder
Frågor
Undrar om det finns något
som kan få allting att sluta
vara så fragilt.
Undrar om det finns trygghet någonstans.
Undrar om jag är någon man slänger
bort.
Undrar hur mycket man ska behöva ge.
som kan få allting att sluta
vara så fragilt.
Undrar om det finns trygghet någonstans.
Undrar om jag är någon man slänger
bort.
Undrar hur mycket man ska behöva ge.
Kväll
Öppenhet igen
Gråter och känner mig ensam.
En vana.
Om att inte längre bli sedd eller hörd.
Bara på en ytlig nivå som jag febrilt
försöker hålla fast vid.
En vana.
Om att inte längre bli sedd eller hörd.
Bara på en ytlig nivå som jag febrilt
försöker hålla fast vid.
tisdag 25 oktober 2011
måndag 24 oktober 2011
vykort:12
Hejsan.
Jo tack, jag lever antar jag.
Men det är väl något intill en överdrift.
I helgen har jag befunnit mig I paris.
I går hade jag en ledig dag och kväll.
Jag turistade runt lite.
Och på kvällen satte jag mig på ett café.
Där blev jag onykter och behövde inte betala ett öre.
Jag somnade halv sex i morse.
För att sedan gå upp igen klockan sju.
Annars då?
Ja. Jag lever som jag nämnde.
Känner att jag tappat samhörigheten till allt.
Och har fastnat i något dödläge.
lördag 22 oktober 2011
Det
Har sovit två timmar.
Har mest varit ledsen,
kollat igenom mina kontakter.
Varit nära att ringa upp
ångrat mig.
Nu har jag varit klarvaken sen klockan halv fyra.
Vill bara prata. Med någon.
Men det går inte.
Man måste klara sig ensam.
Helvetes djävla skit.
Och om man inte klarar sig själv,
då blir det lite jobbigt.
Har mest varit ledsen,
kollat igenom mina kontakter.
Varit nära att ringa upp
ångrat mig.
Nu har jag varit klarvaken sen klockan halv fyra.
Vill bara prata. Med någon.
Men det går inte.
Man måste klara sig ensam.
Helvetes djävla skit.
Och om man inte klarar sig själv,
då blir det lite jobbigt.
fredag 21 oktober 2011
torsdag 20 oktober 2011
öppenhet: 5
om att bli kallad vacker
när jag helst av allt
skulle vilja spränga sönder
varje spegel.
om att vilja tillbaks
och om att längta,
efter det där.
om hur jag egentligen inte
vet någonting.
om hur telefonen fortsätter
ha olästa sms
och om hur jag vill läsa något
med betydelse.
men den är svår att hitta, betydelsen.
om att känna sig bortglömd
tisdag 18 oktober 2011
Någonting
Det var något med blicken i dina ögon.
Innan jag gick.
Så trovärdig.
Det du sa var så trovärdigt.
Och hur du lyssnade på mig
på riktigt.
Även om det egentligen inte är på riktigt
och inte är mer än händer och läppar.
Så var det någonting med din blick
som fick mig att känna mig som någon
man inte kastar bort.
Och jag antar att jag behöver någonting
som får mig att fortsätta sträva efter någonting.
Jag vill inte vara en obetydlig fläck på någons karta.
Jag vet bättre än så nu.
Innan jag gick.
Så trovärdig.
Det du sa var så trovärdigt.
Och hur du lyssnade på mig
på riktigt.
Även om det egentligen inte är på riktigt
och inte är mer än händer och läppar.
Så var det någonting med din blick
som fick mig att känna mig som någon
man inte kastar bort.
Och jag antar att jag behöver någonting
som får mig att fortsätta sträva efter någonting.
Jag vill inte vara en obetydlig fläck på någons karta.
Jag vet bättre än så nu.
måndag 17 oktober 2011
lördag 15 oktober 2011
har fått ett eller två glas för mycket vin,
i kväll efter att de små somnade.
är i behov av sällskap och känner inte för att
gå och lägga mig ensam nu.
men det är ju så det fungerar.
nästa helg ska jag umgås med tove,
(annars börjar jag gråta, så du vet det, T)
i morgon ska jag jobba igen.
det känner jag inte heller för.
i morgon vill jag ha söndagsångest i sängen,
med film. med någon, jag tycker om,
som tycker om mig. för den jag är.
jo men kul.
finns ju så många att välja på.
EHE.
torsdag 13 oktober 2011
sverige: 1
tillbaka på svensk mark.
för tillfälllet mår jag illa.
och känner mig äcklig.
ignorerar det och tänker
att vad spelar det för roll.
söndag 9 oktober 2011
fulhet.
antar att den hör till
vissa människors liv.
till oss fula.
öppenhet: 3
det nämns inte i konversationerna.
varför skulle det.
ack om de djävlar som befinner sig där inuti
kunde sluta riva upp sår.
när ingen annan bryr sig,
metod x.
finns någonstans i baktanken.
finns överallt i baktankarna.
konsekvenserna? det finns inga.
obetydliga fläckar på kartan
skapar inga konsekvenser.
vykort: 11
Hejsan

I morse när jag vaknade kollade jag på film,
från 90-talet. Jag har städat och pillat.
Läst ut everything is illuminated.
Skrivit lite.
Druckit kaffe, med mjölk. Fast jag dricker svart med.
Har visst börjat dricka kaffe, på riktigt. Fast det var ju inte i dag.
Jag har legat i min säng och haft lite söndagsmående.
Jag har fått ett meddelande som jag tror kan vara det finaste jag
någonsin fått. Började gråta. Helt bara sådär.
Jag har klippt i tidningar och målat lite mer.
I går målade jag i två timmar i sträck.
Fortsatte där jag slutade helt enkelt.
Mest kletat.
Så, det har jag gjort i dag.
I försök att ignorera allt annat
som finns inne i huvudet.
fredag 7 oktober 2011
öppenhet: 2
1.
problematik ett var tydligt
lätthanterat. till en början.
problematik två blev lite svårare,
mer komplicerat.
2.
hör hur falska namn skriks ut i natten
i mitt huvud.
problematikslösningen är fortfarande oklar.
problematik tre är omöjlig
3.
jag har x olika metoder
4.
för oavsett problematik, konsekvenser, lösning.
kyss mig inte.
det finns ingen poäng.
det blir ju inte ljusare än såhär.
5.
slutsatsen kommer ändå bli densamma.
det blir svart innanför allas ögonlock.
någon gång
edit:
problematik tre går att lösa med x metoden.
problematiken med problematik tre och dess lösning
är omgivningen
torsdag 6 oktober 2011
öppenhet: 1
tappar allt
som en gång byggdes upp.
slutar bry mig
för det spelar ingen roll.
för någon.
de där tankarna har börjat komma tillbaka
hur enkelt det vore.
de kommer ofta,
ingen vet.
jag vet inte om det är sorgligt eller
om det är någonting, bra.
men det är ingen som vet.
någonting överhuvudtaget.
förut var det alltid någon,
som visste allt eller någonting..
men det spelar ingen roll längre.
det spelar ingen roll.
i kväll kom J ner med A och frågade om jag ville ha sällskap.
det ville jag. när J gick upp sprang A så gott han kunde
och borrade ner sin lilla kropp i mitt knä.
de har en effekt, barn.
att genomborra en. enda inpå skinnet.
det finns inga fasader där.
de ser allt, hör allt.
ibland inbillar jag mig även att de vet allt.
det är fascinerande att ett litet barn
kan genomborra en och få det att bli varmt i hela kroppen.
när allt annat är kallt.
när jag gick upp med honom för att sedan gå ner själv igen,
började han gråta och kröp efter mig till trappan.
det betyder ju att jag inte är helt tom.
febern sitter fortfarande i.
och hatet mot allt växer sig starkare.
hur det känns att bry sig medan man själv
är luft, knappt ens det.
dessa fragila stunder.
vill hitta någon eskapism.
har börjat måla. egentligen kletar jag mest färg.
har börjat göra collage.
har så mycket i mitt huvud som måste ut.
istället för att prata.
att längta: 1
om hur chockerande simpelt
det är att bli en
obetydlig punkt.
inte värd mer än dem.
inte värd mer än någonting.
bara tvärtom.
om en månad åker jag hem till vadstena i några dagar,
för att få lite trygghet, lite kärlek och träffa en otroligt saknad vän.
jag börjar nästa gråta bara jag tänker på det.
och just nu känns det som det bästa jag kan göra.
onsdag 5 oktober 2011
vykort: 10
Hej.
I dag är jag sjuk.
Jobbade fram till lunch,
sedan blev jag beordrad av J
att hoppa i säng.
Har feber och hosta.
Familjen är så himla fin.
Nyss kom J och G ner med
allt möjligt som jag ska kurera mig med.
Plus att G undrade varför jag låg här nere,
och frågade om hon fick stanna och kolla på
tv. Annars har jag mest sovit från halv ett tills ja, nyss.
Känner mig lite ynklig i skrivande stund faktiskt.
Nog om det och om min ynklighet.
På återseende.
tisdag 4 oktober 2011
söndag 2 oktober 2011
det var först när du sa frasen: kroppen bär på så mycket.
som jag förstod,
enbart sökandet.
en slags befintlighet
och inget mer.
i ett hav av dumhet,
osynlighet som bär på en fantasi.
ett par ögon.
en kort blick och ett leende jag inte ser.
inga händer som möts och ändå,
är vi beredda att ta mått på människors hjärtan.
utan att veta något om människorna så lyfter vi dem
en rädsla som inte ens benämmer min egen kropp
som om allt vore ett snedsteg och alldeles naket
om huvudet
kroppen fungerar som vanligt.
andas som vanligt och gör inget
som inte är vanligt.
inuti, där uppe.
är allt som vanligt.
i huvudet.
det är aldrig
vad man gör det till.
det är så mycket mer.
hur svårt det kan vara
att leva med sig själv.
vara med sig själv.
när det är så fragilt.
på någon gräns till mellanvärlden.
till demonerna.
bild: 4
såhär såg jag ut i fredags när jag skulle bege mig till lausanne.
och det här gjorde jag i går när jag kom hem och resten av natten.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

