Inget viktigt

Jobbigt:
De som börjar storhandla 22.45.
De som skäller.
De som säger öppet vad de har för sexuella fantasier om en mitt i kassakön.
Ångest
Köldblåsor på fingret
Mannen som inte kan stoppa i sina mynt i maskinen för han skakar för mycket.
Gamla människor som kommer och handlar själva klockan tio på kvällen "för de hade inget bättre för sig".
De gravt alkoholiserade människorna som skrapar ihop varje mynt för att ha råd med ölen.

Plus
E på jobbet som sjunger en liten sång när jag behövs i kassan.
Tanten som lyser upp och inte vill sluta prata när jag packar i hennes saker och frågar hur hennes dag har varit.
Barnen som stolt sätter upp varorna på bandet.
De som ger komplimanger.
De som tackar och ler.
Att chefen erbjuder sig att skjutsa hem mig, trots omväg.
Att gå och ta godis.
Läsa tidningen under rasten och komma bort från alla som storhandlar.
Tjejen som alltid åker buss samma tid varje morgon och av någon slump sitter och skissar i sitt block på sätet bredvid varje dag jag jobbar morgon.
Mannen med downs som undrade om jag kom från Linköping och att han minsann hade besökt den staden många gånger.