.

Vad jag gör i dag,
Kollar lägenheter och kurser i Berlin.

för att gå vidare om väsentlig fakta.

i dag har jag,

vaknat till världens värmebölja, 

ätit frukost på terassen,

pratat med banken,

gått promenad,

gått hem och dragit med mig m ut.

läst i parken, ätit isglass,

suttit i slottsparken och träffat nya människor.

sedan blev det ännu mer parkhäng,

ännu mer bokläsning,

sedan gick jag hem för att jag tröttnade på att vara social,

satte mig på terassen och skrev. 

sedan skulle jag ta en kvällspromenad med j,

vi fastnade i ännu en park istället.

i dag har jag även svettats som om jag befann mig i en öken 

mitt under den varmaste tiden på dygnet i en öken.

och nu sitter jag och kollektivet och kollar på film,

samt jämför skavanker på våra arma kroppar.

nu har jag sagt åt min hjärna att jag ska sova för

i morgon ska jag upp klockan fem.

väsentlig fakta om min dag, för den som nu skulle bry sig. 

blundar och fokuserar på
punkten de nämnde.
hittar ingen, ingen fokus.
när jag blundar blir det ett stort svart kaos.
kaos i huvudet. i kroppen. i tankarna.
jag har haft en bra dag, tack. har mått ganska okej i dag, tack. 
mår ganska okej nu också, tack. 
ifall det nu är väsentlig fakta. 

skrev slarviga anteckningar,
om huden, händerna och känslorna.
nu ekar den bara tomt.
ingenting skrivs längre ned. 
egentligen är ingenting stabilt. 
och det är fragilt i kroppen.
benen krossas. 
jag låtsas som det går bra.
spelar med i spelet som om det vore det enda rätta.
ibland brister det,
ångestdämpande och gråt i sängen.
försöker förstå var det är fel.
varför det är fel.
varför det är såhär.
men jag blir förvirrad bland alla känslor och tankar.
tankar om ett fult missfoster, om ensamhet, om framtid,
om bekräftelse och om en saknad.
kan inte berätta heller, för jag har ingenting att säga.
kan inte längre förklara mig.
lämnar det åt det där som andra förlitar sig på, ödet.
men det är ju bara skitsnack egentligen.

önskar jag kunde krypa ur mitt skinn.

bli luft för ett tag.

inte kunna känna, tänka, bry mig.

jag önskar att jag var lika bra på att prioritera bort. 

och jag önskar jag kunde ignorera.

-

Ful
Ful
Ful
Ful
Idioti.
Fan.
Ful
Jag.
Jävla helvete

-

Kollar inte i spegeln.

Inget viktigt

Jobbigt:
De som börjar storhandla 22.45.
De som skäller.
De som säger öppet vad de har för sexuella fantasier om en mitt i kassakön.
Ångest
Köldblåsor på fingret
Mannen som inte kan stoppa i sina mynt i maskinen för han skakar för mycket.
Gamla människor som kommer och handlar själva klockan tio på kvällen "för de hade inget bättre för sig".
De gravt alkoholiserade människorna som skrapar ihop varje mynt för att ha råd med ölen.

Plus
E på jobbet som sjunger en liten sång när jag behövs i kassan.
Tanten som lyser upp och inte vill sluta prata när jag packar i hennes saker och frågar hur hennes dag har varit.
Barnen som stolt sätter upp varorna på bandet.
De som ger komplimanger.
De som tackar och ler.
Att chefen erbjuder sig att skjutsa hem mig, trots omväg.
Att gå och ta godis.
Läsa tidningen under rasten och komma bort från alla som storhandlar.
Tjejen som alltid åker buss samma tid varje morgon och av någon slump sitter och skissar i sitt block på sätet bredvid varje dag jag jobbar morgon.
Mannen med downs som undrade om jag kom från Linköping och att han minsann hade besökt den staden många gånger.

-

Ibland handlar allt om ytan.
Ytor, yta, ytan.
Om bekräftelse. Om att vara den.
Ibland är allt fåfängt. Och så jävla dumt.

.

tappar förståndet.
frågeställningar
som inte har några svar.
ert samvete som sviker.
felfelfelfelfelfelfel.