brevet som skrivs, komponeras likt deras musik gjord för tondöva.
brevet förfaller och i det finns ingen realism, bara en gränslös fantasi,
bygd på partiklar, mikroorganismer.
under skriveriets förlopp uppkommer någon form av ett drogliknande tillstånd som kan jämföras med att hallucinera. brist på fysisk verklighet och en metafor som egentligen inte har någon symbolik.
som en prolog för allting är huvudrubriken smärta.
och drömmarna är fortfarande mer verkliga än verkligheten i sig.
verkligheten tappar sin form och någonstans mellan död och sömn
brister mina demoner ut i gapskratt igen.
de hånar mig för att ha trott att ett hjärnspöke skulle göra allting bättre.
få det att bli mindre ensamt.
det finns inga drag i mina drömmar längre, svaga illusioner av tomma landskap fyllda med hat.
verklighetsflykten misslyckas och jag kapar mina band.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar