hur det är svårt att finna någon slags
eskapism nu för tiden.
de fragila tillstånden.
det är någonting med tonerna till vinden
som susar utanför.
och hur jag önskar att det bara fanns
någon kontakt.
gråter så ingen ser eller hör.
spikar upp samvetet på väggen.
för ingen ser vad som sker bakom stängda dörrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar