- Du er så bra.
• Jag vet.
- Virkelig? Hvis du visste skulle du ikke væra med meg.

Lägger ut fällor för mig själv.
Planlägger ett fall, ännu ett.
Jag delar med mig av mitt hjärta till vem som helst. Små bitar till de desperata själarna. Vi sitter och äter middag på någon restaurang. Du tar min hand och stryker den med dina fingertoppar. Formar ett hjärta av salt. Och jag kan inte hålla mig för skratt. För det är så falskt. Det är en dröm som snart kommer brista. Jag vet mer om dig än någon annan säger du. Men du har ändå en spärr. Och det värsta är att jag vill ge dig mer.

Vi dricker vin i en park. Tills det blir mörkt och den dova värmen försvinner. Vi trotsar tidigt jobb och beställer in vinflaskor på den där baren som var den första vi kunde tänka oss att gå in på.
Du är noga med att hela tiden ha någon kroppslig kontakt. Min hand, mitt ben, min arm, min midja. Du släpper aldrig kontakten. Sedan går vi hem. Du kysser mig och ler. Du är klokare, finare, du är allt det där. Din doft är fortfarande ny. Och så plötsligt. Medan du håller om mig, som en skyddande sköld. Så kommer ångesten. Paniken. Det var längesedan jag grät inför någon. Och så blir jag rädd. Det här är sista gången jag kommer vara nära den påbörjade tryggheten, tänker jag. Men så håller du lite hårdare, kysser mig i nacken , på halsen. Och säger att det är okej. Innan du går till jobbet morgonen efter så lägger du dig bredvid mig och väcker mig med kyssar på nyckelbenen. Du säger något om att jag är vacker. Jag vet ingenting, förutom att jag inte har känt mig så trygg på länge.

Våra skratt hörs, högt och tydligt. Men det jag egentligen hör mest är tystnaden. Tystnaden som uppstår när det känns.
Jag ska inte ljuga, allt jag känner är givetvis mitt. Men det har återuppstått av ett sammanhang, som tillhör någon annan. Orden har ingen makt.

Det var natt när jag skrev det där. En av de sömnlösa nätterna. Då cigaretterna och musiken var mitt sällskap.
Dagen efter slår ett sinneslugn över mig, förföljer mig. Jag bär doften av vårens tecken på min hals tillsammans med en sval hy. Den tunga luften hänger högt över taken och hejdar himlen från att skapa fler floder. När solen inte skiner är gatorna vaga och lågmälda, döda. Torgen bleknar utan solskenet och duvorna står i givakt.

Tystnaden är fortfarande kvar.

Vaknar intrasslad. Läppar mot nacken.
Du frågar mig om ärren. "Det är något gammalt som alltid kommer finnas där."
Och så kysser du mig igen.
Vi lämnar inte sängen på timmar. Kommer fram till att jag har 48 födelsemärken på min vänstra arm. Du vill inte räkna alla på en gång säger du.
Och precis innan vi ska gå ut så slår det mig hur vacker du är.

Det är så lätt att romantisera,
bygga upp sagor av sina tankar.
Fylla skrivböckerna med känslor som
inte finns. Byggda på någonting,
som egentligen inte har någon mening.

River och drar. Ingenting är egentligen äkta. Ingenting är som vi var. Missuppfatta mig rätt. Det här är inte något rop tillbaka. Bara ett dyk i minnen.

"Liker at det lukter deg av meg og dyna mi"

Natten är inte längre lika skrämmande.
Inte lika svart och ond.
Nästan bekymmerslös.
Demonerna iakttar en bit ifrån.
Men skam den som ger vika.
Böj dig inte för dem.
Visa dig aldrig svag.

Dina läppar smakar så bra.

Lita aldrig på någon.

River bort alla märken.
Som bränner sig fast i huden.

Ingenting som stämmer.

en påminnelse. tiden tillbaka.

Så nära gränsen.
Vill krossa speglarna igen.
En smak av salt i munnen,
efter tårarna.
Du är så jävla patetisk.
Felfulidiot.

En timme tar en vecka här
Slå mig så att nånting händer
Visarna på klockorna går bakåt här
Jag skakar om kalendern
Kyss mig så att nånting händer
Slå mig så nånting blöder
Elda upp mitt hus, gör det ikväll
Så det finns nåt som glöder

Och på det där kalla stengolvet.
Är vem som helst utblottad.
Spegeln ser allt.

Så. För stolt för att känna.
Ekar tomt, i det där luftrummet.
Falska ord som inte har någon betydelse.
För rädd för att drömma igen.
- Jag berättar aldrig sånt här för någon.
• Du berättade precis allting för mig.
- Du är kanske inte bara någon.

Blockerar allt.
Hopplösa tankar.
Så jävla rädd för allt.
Natten är inte längre vacker.
Den var det. Då.
Allt var vackert, byggt på falska drömmar.
Men jag bygger aldrig något
på drömmarna längre.
Vad ska det leda till.
Meningslösa meningar.
Fula spegelbilder.
Ingenting är sant.

Står på en ostadig grund.
Inte längre någon trygghet.
Tankar om nutid och framtid.
Tankar om dofter. Som jag fortfarande inte är van vid. Naglar i huden och jag biter mig själv i kinden för att inte gråta.

För i era verklighetsflykter är
alla speciella.

Blicken innan dörren stängdes.
Ett osynligt grepp om halsen, jag kvävs nu.

Har ingenting att fokusera på.
Det går bara runt och runt.
Blir bara mer oordning.

Trasslat in mig i mig själv.

och den här gången,
lyckades jag
helt fantastiskt bra.
med allt.
lägg av nu.

du är ingen

Du kommer bli osynlig.
Ansiktslös.

Precis som då.

och inte längre var tankarna klara. 
ingenting. vet du ingenting. 
nej.

dammiga tygbitar som inte längre hålls uppe
av kroppen. de har sedan länge gått itu, trasat sönder på golvet.
där vi glömde dem. 
missbrukat förtroende.
det är det där förtroendet. som aldrig kommer finnas.
skadad efter dåtiden.
varför skulle jag vara på riktigt.
i en så fel tid.
du är bara en verklighetsflykt L. 
 
dystra ögon
på en plats
där drömmarna,
dör.
 

se hur de dansar.
runt dig.
med själen.
se på dig,
marodör.
jag hatar dig.
och jag,
jag saknar dig.
demon djävlar.
de tar över huvudet nu.
igen.

nej
nej
nej
nej
nej
nej
nej
nej
nej
nej
nej

hör hur
de pratar
tyst i
huvudet
säger fel
se hur
du beter
dig
skuggorna
förföljer dig
tillsammans
med tårarna
som samlas
i brist på ord
du gör dig
själv till
åtlöje.

Feberdrömmar om dåtiden,
nutiden, framtiden.
En enda röra.
Tappade verklighetsuppfattningen.
Vad som skett då sker nu sen.
Tillät mig att gråta.
Exploderade i någon känsloexplosion.
Kroppen attackerade.
Samlade tårarna i tyget.
I flera timmar.

vi lever i en så ytlig värld.
uppblåst och oäkta.

jag har aldrig varit någons hjälte.
hjältar existerar inte.
men ändå.
är det jag som, svikit. 
som gav upp.
men ni blundar för
så mycket.
svartmålar mig.
gör mig till 
den känslokalla.

ni glömmer så mycket.

"när du behövdes som mest. då försvann du."

Och helt plötsligt kom allting över mig.
Varenda liten tanke.
Tack hjärnan, du jobbar bra med tiderna.

Braids – Peach Wedding

Kortslutning

asdfghjk

Och när man tror att det är okej,
så slår det en rätt i ansiktet.
Och då ligger man där i fosterställning,
igen.

Är det nu man ska vara melodramatisk över det gångna året och se alla möjligheter för det nya?

Nej.