när man försöker ta sig loss går det inte,
för man vet att det för länge sedan är försent.
det borde inte behöva vara så frustrerande.
skönheten borde inte ge mig migrän.
jag önskar att det inte fanns ett mörker att vara rädd för.
fientligt, ordagrant, makabert och temporärt.
man sitter där och inser att men enbart är en
lättlurad adolescens.
man lyssnar på fel personer, älskar fel saker, kastar ur sig fel ord
och går vilse alldeles för många gånger.
men jag kan inte skylla på någon annan än mig själv
och mitt naiva inre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar