anteckning: 6

gråskalor, dagarna är i gråskalor.

likt i dag, likt alla dagar, förlorar jag mig själv.

om och om igen.

när sanningen avslöjas på riktigt,

så pekar demonen på mig och säger,

"du hittade aldrig dig själv bland de förlorade själarna, bland de döda människorna och de nakna hudarna. du är förlorad."

demonen river sig in i min kropp igen.

utan att lämna några spår.

hen lämnar mig ensam,

utblottad för mitt hjärta.

alltid ensam.

demonen skriker från mina lungor.

säger åt mig att få ett fast grepp om någonting.

när hens klor når mitt hjärta,

tappar jag greppet.

igen.

problematiken med att förlora linjen

emellan dröm och verklighet,

alla linjer förloras.

och allas prat om att de

önskar sig kärlekshistorier så som

romeo och julias.

längtar ni också efter döden?

nej.

jag ligger kvar bland de förlorade själarna,

döda människorna och nakna hudarna.

slutar tro på hjärtslag och livsglädje.

skriver min egna historia,

ensam.

då det inte finns någon att dela livet med.