Vaknar intrasslad. Läppar mot nacken.
Du frågar mig om ärren. "Det är något gammalt som alltid kommer finnas där."
Och så kysser du mig igen.
Vi lämnar inte sängen på timmar. Kommer fram till att jag har 48 födelsemärken på min vänstra arm. Du vill inte räkna alla på en gång säger du.
Och precis innan vi ska gå ut så slår det mig hur vacker du är.

Det är så lätt att romantisera,
bygga upp sagor av sina tankar.
Fylla skrivböckerna med känslor som
inte finns. Byggda på någonting,
som egentligen inte har någon mening.

River och drar. Ingenting är egentligen äkta. Ingenting är som vi var. Missuppfatta mig rätt. Det här är inte något rop tillbaka. Bara ett dyk i minnen.

"Liker at det lukter deg av meg og dyna mi"

Natten är inte längre lika skrämmande.
Inte lika svart och ond.
Nästan bekymmerslös.
Demonerna iakttar en bit ifrån.
Men skam den som ger vika.
Böj dig inte för dem.
Visa dig aldrig svag.

Dina läppar smakar så bra.

Lita aldrig på någon.

River bort alla märken.
Som bränner sig fast i huden.

Ingenting som stämmer.